Liten uppdatering då. Bullarna står i ugnen och jag sitter här en stund. Städat lite grann och bakat och jag känner så väl hur jag förtjänar sovmorgon efter i morgon. Lördag morgon, damn den som väcker mig då!!

Jag har funderat mycket på omgivningen de senaste dagarna. Så många har så tydligt visat att man inte kan ta någon för givet. Vilken dag som helst, när som helst, kan precis allting vara borta. Man kan känna det på sig, men inte riktigt veta när eller hur det ska trasa sönder, men innan man hunnit fundera klart eller kommit på någon lösning på problemen kan dom redan vara borta, tillsammans med den man aldrig trodde eller ville skulle lämna en.. Kärlek för evigt? Hur kan man säga så?
Jag skulle nog vilja påstå att det är jag och Johan för all framtid, men hur vet jag det? En tråkigt regnig dag kanske ändå det vi byggt upp rasar samman.... Det är en skrämmande tanke och jag tänker inte fundera mer på det, men man ska nog vara försiktig med kärleken...

Jag älskar i alla fall Johan, och han älskar mig!

Nu ska jag kolla bullarna och se om Nettan snart är på väg hit.

Peace