Ja ikväll ringde min doktor. Först undrade hon varför jag hade avbokat tiden för provtagning, jag sa att jag jobbar förmiddagar så jag skulle boka om den men kvinnan i receptionen kunde tydligen inte göra det. Ja men jaha, var det bara provtagningar på förmiddagarna!? Kunde hon inte sagt det då? Nåja, hon skulle kolla om jag kunde ta det på måndag istället. Då jag ändå börjar lite senarre. Lite dåligt samvete fick jag. Sen frågade hon om jag ringt samtalet jag skulle göra. Ehm.. Jo alltså.. Eller... Det var såhär... Jag menar.. Eller.... Ehm... Nej, det har jag helt enkelt inte. Men jag ska, det lovade jag henne. I morgon, kanske. Mer dåligt samvete.

Jag är hemma på halvtid för min skull. Min, bara min. Likförbannat går min lediga halvtid åt till städning, disk och matlagning. Typiskt mig, skulle jag vilja säga. Som att jag vill göra det? Jag vill göra andra saker, komma hem till ett fint hem och ägna mig åt saker jag tycker om. Vad det nu skulle kunna vara... Men inte städa. Å inte diska. Å inte laga mat. Jag hatar alla de tre sakerna. Fullkomligt. Ja jag är gnällig, men man måste ju få klaga.

I morgon efter jobbet är resten av dagen min! Jag ser fram emot en eftermiddag och kväll med lillasyster! Det ska bli galet härligt att åka bort en stund! Bara strosa runt lite å shoppa lite. Jag behöver det. Få känna mig som en ny människa, en bättre människa. Bara en liten stund. Det behöver jag. Måndag hoppas jag blir nästa steg mot en ny människa. Nu är iofs allt detta bara nytt till det yttre, men kanske gör det ändå att jag mår lite bättre. Annars var det ju tråkigt, men alla försök är bra försök.

Nåja. Undrar om jag ska ta å diska nu, eller om jag ska tvinga karln å göra det? Fast det är, som alltid, lättast att göra det själv. Då blir det gjort på en gång.


Som sagt, man måste ju få klaga.