Jaha, om man skulle uppdaterat igen då, nu när jag ändå är på lite bättre humör..

Tårarna har slutat rinna. Jag har sminkat mig, och visst är det så att när man sminkat sig så känns det ändå ganska bra? Annars skulle jag väl inte sminkat mig, eftersom jag isåfall ändå hade behövt göra om det sen? Nej jag mår nog rätt bra nu.

Visst fan är det tråkigt med den där resan till sundsvall, men jag tror tröttheten, den sjukt starka viljan att åka och all förbannade besvikelse över det ena, andra och tredje som gjorde mest ont. Så Nettan, läs mellan raderna på nedan skrivet inlägg.

I skrivande stund kom ett sms, och jag läste "Hej! Vill du följa med på ikea på måndag?" MALIN! Du är min räddare i nöden, jag var så nära på att skriva att Ikea kanske inte var nåt för mig ändå eftersom jag aldrig tar mig dit, men bannemig! Nu blir det av.


Ett par bekymmer kvar att lösa under helgen, men först ska jag göra mig färdig inför kvällens ljusvisning...

Det senaste dygnet har det känts som att taket håller på att rasa ner på mig. Idag brast det - och det var tungt.
Ett par hoppfulla timmar på jobbet, å resten av dagen liggandes hemma i soffan..
Jag tror inte ens att någon förstår den känslan jag känner just nu. Hur gärna ni än vill förstå, så är det värre.


För hundrade gången i rad missade jag en resa till sundsvall och snart sätter jag mig på tåget och åker själv, då finns där ingen som kan göra mig varken ledsen arg eller besviken.


Här hemma händer inte mycket. Tårarna gör att tv:n blir suddig, men vad gör väl det, det finns inget roligt att se ändå. På datorn finns heller inte mycket att se. Det är mycket som skulle behöva göras här, men orken räcker inte till just idag. Det är en dålig dag och jag förtjänar den kanske. Jag ska väl inte hoppas på att alla gör som dom säger hela tiden.


Jag som har längtat efter att komma bort en stund, tänka på mig själv. Göra något annat en gång.



Jag är negativ, har en osund inställning till allt som finns omkring mig, och gissa om jag bara skulle vilja släppa allting och vara självisk. Säga vad jag tycker, tänker och känner. Köpa en tågbiljett till Malmö och återskapa en sommarhistoria (fast utan sommaren) som handlade om förföljelse och egna inbjudningar till fester där vi inte kände någon, knasiga bilresor med snälla människor, stundvis alldeles för mycket alkohol och letande av festdeltagare på gatan. Ja, självklart pratar jag om de intensiva sommarveckorna med Kattis sommaren 2006 (?) Jag tror att det är vad jag skulle behöva nu, tid med den underbart härliga och okomplicerade Kattis! Det är tur att det snart är jul så hon kommer hem en stund.


Och nej, allting handlar inte om sundsvall som jag lyckades missa igen. Bara till hälften. Andra hälften handlar om något helt annat. Det finns så mycket att säga, men jag tror jag låter bli - en stund till...

Ja idag blev det just mycket arbetat. Jag har fixat och trixat med min kakbok. Ska ta nån bild på den och lägga upp senare i livet, men gissa om den är fin?

Ska snart iväg på lite jobb, senare träffa Tina på körskolan (tina har ju körkort, hon kan lära mig allt hon kan om teorin, så lär jag henne allt om mina kakor, haha) Bullmammorna utbyter tjänster. Ännu lite senare ska jag hjälpa Åsa med ljusen och sen ska jag hem å baka. Hade planerat gómat också men vet inte om jag kommer hinna..


Ljusparty på torsdag och fredag.
Julbord på lördag.
Pynta och pyssla på söndag!
Julen är här..

vem hade kunnat tro att jag skulle bli en snäppet värre bullmamma än tina? vem hade kunnat tro att jag skulle ställa mig och baka kakor och bullar på kvällarna istället för att ligga och kolla på tv? det är nästan så jag undrar om det är nåt fel på mig, och tina var skitsur igår för att jag är mer bullmamma än henne fast det är hon som ska ha barn...

igårkväll medans jag kollade på bonde söker fru funderade jag lite på mitt nya husliga jag. jag tänkte att kanske, kanske hade jag ändå behövt den där lägenheten på snorres väg. Stort kök, ett litet litet förråd i anslutning  till köket, där man hade kunnat haft allt det där som inte får plats i mitt kök idag pga STOR platsbrist! Jag hade kunnat fylla det lilla förrådet med tomma plastlådor, bakgrejor och kakburkar som jag ska införskaffa mig. riktiga plåtlådor =) det skulle nog blivit jättefint. men nej, ingen lägenhet på snorres. kakorna får plats på bordet, bakgrejorna lite här och där, och plastburkarna i skåpen man bör låta bli att öppna så dom inte far ur..

lägenheten hade dessutom en klädkammare. och plats för tvättmaskin. men nej, jag är inte bitter. jag bor hellre trångt med min älskling än att flytta till lägenheten på snorres ensam. för älskling har gjort klart för mig att han inte har några som helst planer på att flytta med mig om jag ska det. han gillar inte att flytta. perfect match? ;)

försov mig idag, helt galet mycket. började jobba 07.00, men blev väckt av mamma 7.50 när hon ringde och frågade om jag sov gott.. dålig dag, tur den inte innehåller några större ryck eller krångligheter..

och ååååter igen börjar mina ljus ta slut. jag blir så matt. hur ska jag bete mig för att inte elda så fruktansvärt mycket jämt? IKEA någon? jag tror jag måste köpa några fusk-ljus. men säg det inte till nån, min image tillåter ju inte IKEA-ljus... :P fast hemma när ingen ser.. det finns ju IKEA-ljus med "plastkopp".. Nettan och jag har planer på en 23december-resa till sundsvall och IKEA igen, precis som förra året. jag hoppas verkligen det blir av, för det var galet kul! du och jag vännen!

jahopp, nej om man skulle ta nån painkiller-tablett och kämpa vidare.
har ju gjort en fin lista idag iaf. kanske skulle ha gett den lite färg så mamma blir glad när hon ser den... :) efter möte med chefen lär hon vara mindre glad, så färger kanske muntrar upp..

pis

har du en bra dag? inte jag.

det är så tråkigt med vardagar när man är hemma. knappt någon inloggad på msn och ingen som varken läser eller kommenterar min blogg. eller ja, det är väl ändå ingen som kommenterar den men ändå.. såna här dagar spenderas i soffan funderandes på många olika saker. skickade ett mail till johanna idag. hörde efter hur hon hade det och berättade hur jag hade det. jag saknar johanna. fler var på gång att få mail, men jag hejdade mig. de som inte drabbats av min jordbävning kan få slippa.
ofta känner jag mig ensam, både i och utanför en vänskap. jag är inte den som tjatar, så efter jag försökt höra av mig till någon ett par gånger ger jag upp - och möts av tomhet och tystnad. ja men tack, så mycket var jag värd? jag är väl paranoid, eller bara allmänt dum som inte förstår att jag inte är "en av dom" längre, som jag tidigare skrivit om fler gånger än jag kan minnas. jag brukade sakna allt det där, frukten, doften av hett härligt te, tjocka tröjor, träffar på fik och lite skratt och gråt här och där. jag brukade sakna dom där gångerna när vi hördes, inte av någon anledning, utan bara för att kolla hur det var och vad som hände.. men nej, nu saknar jag det inte längre, för det är ingenting värt. tomma ord som "men jag skulle ha varit å hälsat på dig snart, ska vi ta det i veckan?" och sen hördes man inget mer och nästa gång vi ses "men shit, tiden bara flyger förbi, men vi måste ses snart"
jomenvisst, nejtack jag klarar mig. för det funkar inte så.

det finns få som jag umgås med nu för tiden, men jag har hellre få riktiga vänner än många falska....

.johan. den bästa i mitt liv! betyder mer än vad jag kan försöka förklara!
.andré och thessan. ljus i mörkret. vänner som jag träffar sällan, men som är ovärdeliga och aldrig bortglömda!
.nettan. som jag "fick tillbaka" som vän i somras, inga ord kan beskriva lyckan av en sån vän!
.sen är det såklart mamma och pappa, samt svärföräldrarna som jag träffar ofta. kärlek!

ja. surtanten har talat, och jag ber om ursäkt om ni tar illa vid er. men och andra sidan om ni skulle göra det kanske det är just er jag menar, då kanske det tänds en liten lampa....

jahopp, tv-shop var inge roligt längre när jag såg en grej jag (faktiskt) inte trodde på, nån golvmopp av nåt slag. eniros tävling är en sida som besöks ofta så jag har varit in där var 5:e minut men fortfarande inte vunnit nåt. (säg inget) sen var det massa "vinn-pengar-program" men dom är bara störda. och jag blir allt för lockad att ringa in, så jag stängde av, tog mig till affären och tillbaka och nu ska jag bädda ner mig igen!

vem vet, så segt som denna dagen går kan jag lika gärna få för mig att blogga en gång till...

(observera att inlägget inte innehåller några personliga påhopp utan bara mina personliga tankar. min blogg, mina tankar. passar det inte så läs inte)

Umgicks en stund med Nettan och Hanna idag, men dom åkte till Bräcke och jag kände inte att det var så smart av mig att följa med då min älskade sambo inte har nån nyckel med sig på sin fisketur så för att han ska kunna komma in här hemma när han väl kommer hem så stannade jag hemma.

Tänkte mig att dagen skulle bestå av fix och trix och vid dagens slut skulle vårt hem vara så vackert och välstädat. Johejdu. Vissa dagar går det där jättebra, allting blir så rent och fint och jag skulle kunna starta 100 projekt på samma gång. Andra dagar hamnar jag här. Ibland tittar jag upp från datorskärmen men det som möter mina ögon är bara skit. Saker överallt och jag vet inte vart jag ska börja. Paniken växer sig större än vad jag själv är och det bästa jag kan komma på att göra är att lägga mig och sova eller gå ut en stund, allt för att slippa se..

Det är lite av en deppardag idag. Även fast jag nyss faktiskt umgåtts lite med Nettan och Hanna, så känner jag mig ensam. Msn är öppet, telefonen står på, allting är tyst och stilla, och vissa dagar hade jag nog tyckt att det var skönt, men idag är det en plåga. Grått och trist..

Jag har funderat på alla mina vänner idag. Alla de vänner som jag inte ens vet hur dom mår eller var dom är längre.. Fast är det mina vänner? Eller är det bara så att ni en gång var mina vänner, att jag en gång hade nåt gemensamt med er, men att det har försvunnit tillsammans med vänskapen? Jag vet att jag inte är som ni är, jag planerar gärna mina dagar, jag chansar inte, vågar inte, kommer aldrig till skott. Ni reser, ni stannar aldrig någonstans. Jag stannar här, och har alltid gjort det. Ibland saknar jag er, jag saknar en härlig mörk eftermiddag på News, jag saknar frukt, stickade tröjor, skratt och gråt. Jag saknar när jag var en av dom ni ringde när det var nåt, eller när ni ringde bara för att säga hej. Jag saknar att ringa er när det är nåt, jag saknar att ringa bara för att säga hej. Men vilka är ni idag? Många av er har jag inte sett på många långa månader, en del har inte setts till på år. En del av er möter jag på stan ibland, och det blir lite av detdär "dösnacket" och hej-hur-är-det-ska-vi-hitta-på-nåt-snart-skitsnacket. Det vet ni väl, att vi inte kommer? Egentligen tog det inte många veckor eller månader efter studenten som jag försvann från er. Ni prövade era vingar åt alla möjliga håll, är jag fel för att jag stannade kvar? För att jag har en trygg vardag och inte lever så impulsivt som ni? Tro mig, ni som kände mig, jag har det bra. Jag lever ett alldeles underbart liv, har en underbar sambo och många härliga vänner kvar. Men tro mig också när jag säger att jag saknar er ofta. Jag har alltid haft samma nummer, adressen är inte svår att hitta, jag finns kvar här i livet, här i världen. Jag är väl bara bortglömd...

Jag och Nettan pratade om bloggar häromdagen. Att det är så mycket man skulle vilja skriva ibland, om hur man mår och hur det känns. Men något stoppar mig där på gränsen från att berätta allt. Jag är inget psykfall, jag gråter inte eller sliter i mitt hår. Jag har bara rätt mycket tankar som på något sätt skulle behöva komma ut. Jag överlåter väl de tankarna till väl valda, personliga möten med människor som betyder.

Jag tror nästan jag skulle behöva nåt onyttigt. Jag måste baka. Ensamhet är inte lika ensamt när man är två. Jag och kakan, idag är vi vänner.

(En fråga bara, vilka läser ens min blogg längre? Ja förutom båda mina systrar, min mor , Tina och Nettan?)

God morgon världen!

Gårdagen spenderades mest i bilen känns det som. 8.15 begav vi oss mot brunflo för att se på hockey. Efter hockeyn blev det fåker, sen stan igen. Lite senare drog vi oss tillbaka mot brunflo för att sen åka hem igen efter den matchen. Senare blev det roadtrip till mamma för att hämta en termos och köpa lite fika och sen blev det fåker igen. Sen hem och inget mer bilåkande. Det var hur som helst en trevlig dag.

Sista fåkerbesöket blev först hos Anki, där hon, lotta och annelie var barnvakt till en söt liten bebis! Sen blev det naturligtvis lite bebisprat på kvällskvisten och älskling har bevisat att han INTE kan ha nån än på ett tag :)

- Ja men jag kommer ju inte ens ihåg matdosan på morgonen, hur fan ska jag kunna komma ihåg nån unge?
Sen funderar han lite på ett argument och kommer fram till detta 
- Tänk om jag ska handla, så måste jag ställa ner den för att ta köttbullarna, sen kanske jag glömmer den i frysdisken och åker hem med mina köttbullar.

Ehm, ja min älskling ska nog inte ha nån bebis om han är rädd att glömma den i frysdisken på affären... haha..

Idag är han och fiskar. Jag klev upp tidigt som satan igen, typ 7.. Jag som skulle ha sovmorgon? Ska vänta nån halvtimme och sen ringa och väcka Nettan och höra hur gårdagens bravader var och sen ska jag nog våldsgästa där en stund. Men först lite frukost och en dusch.