Kom på en sak när jag åter igen kollade kalendern för Johannas återkomst till Östersund. Under gymnasietiden var jag mycket med Ida och Emma (bland andra) och hela det "gänget" har jag inte umgåtts med alls sen Hawaiifesten/Avskedsfesten hos Johanna. Bortsett från att jag sprang in i Emma en kväll efter jobbet och tog med henne till Harrys å bjöd på en öl och snackade lite skit, vilket var skitkul!! Det är tråkigt att det blir sådär. Jag hör aldrig, eller hör aldrig av mig, till någon av dom. Johanna, kom hem och styr upp. :) Haha nejdå det var inte så jag menade. Men det är tråkigt, vi kom ju så bra överens på den tiden.... tror jag?

Ibland kan jag få för mig att jag är värdelös. Att jag inte förtjänar alla de vänner jag hade då. Att jag är tråkig och har blivit en surkärring/moraltant. Jag kan tänka att jag inte passade in, att jag var ovälkommen i sällskapet. Sen mår jag piss en stund, sen går det över och rätt vad det är - så börjar det om.

Värst vad man tänker mycket när man är ensam... Det är dags att sussa. Är skittrött och har en arbetsdag kvar innan jag går mot två lediga dagar i rad. Vilken lycka! Ledig ledig ledig! Hoppas på finväner och en picknick. En glass i badhusparken eller en promenad längs storsjön.. Jag hoppas på två underbara dagar helt enkelt. Efter dom dagarna, för att upprepa mig, är det bara 3 dagar tills Johanna kommer hem!



Mamma om du läser detta ikväll så kommer jag nog ringa dig i morgon bitti och be om skjuts till jobbet. Annars märker du det då helt enkelt :)


NattiNatti