Jag har mått konstigt i några dagar nu, sådär riktigt jättekonstigt. Så jag ska till vårdcentralen. Jag tycker inte om att gå till doktorn, det är faktiskt bland det värsta jag vet. Inte alls sådär roligt och givande som det borde vara, ifall man får nåt vettigt ur dom. Jag ska gruva mig, in i det sista. Sen ska hon få hitta nåt fel på mig. Johan säger att det är inbillning, men det skulle han göra om jag bröt benet också, sen skulle han lägga till "Känn inte efter så mycket". Typiskt karlar. Jag inbillar mig inte, och det är svårt att inte känna efter om man mår konstigt. Det bara finns där, oavsett om jag ligger still å tänker på det eller om jag gör nåt annat och inte tänker på det.


Mina två böcker kom idag! Ska lägga mig på soffan och läsa lite, om jag inte ska diska först. Men det vet jag inte om jag orkar. Fast jag borde. Å katterna har just rivit ner en blomkruka som jag måste sopa ihop resterna av först också, ibland hatar jag mina katter. Innerligt och intensivt. Men så brukar det gå över tills det händer nåt igen, för då börjar det  om.


Nej nån nytta var det....